Senaste inläggen

Av Anna-Lena - 19 september 2010 23:30

När jag kom till Handens hus för att förbereda för slöjden så träffade jag på gräsänder som ville följa med in. Jag fick jaga ut en av dem. Jag hoppades att jag inte skrämde  dem så att de inte vågar sig tillbaka.
  


Temat för hösten är: I väntan på vintern.    
Ja, vad kan man göra i väntan på vintern. Massor. Vi började med att gå ut och plocka lite rönnbär.





Vi träffade  några bröd sugan gräsänder. De är så tama att det äter ur barnens händer. Det blev en stor höjdpunkt denna dag.

  
Tur var att jag inte skrämde i väg dem tidigare.

  
Sen skulle vi ju tillverka något av våra rönnbär.
Rönnbär träddes upp på tunn ståltråd.

 
Som man kunde forma till hjärtan eller varför inte glasögon.


  
Täljda pinnar prydda med både rönnbär, pärlor och fjädrar.

Det blev en höjdardag och extra tur hade vi som fick möjlighet att träffa gräsänderna.
  

Av Anna-Lena - 30 maj 2010 20:00

Nu har vi haft avslutning för sommaruppehåll på slöjdklubben.
Så vi har haft teater och gjort klart lite av våra påbörjade saker.
Vi har även ätit glass och haft lekar.


  

Välkomna in och se vår fingerdocksteater.

Handens hus Nordanå Skellefteå.


   

Våra färdiga fingerdockor som väntar på att få uppträda.


Här är vi samlade och väntar med spänning på alla uppträdanden.


Räven och ormarna.

Ormarna var ute på sin kvällspromenad.
De var helt omedvetna om faran.
Räven tittade ut ur buskarna och hoppade framför bilen.
Den stannade, för att den röda färgen syntes i mörkret.
Bilen for snabbt där ifrån.
Nästa morgon var ormarna på sin morgonpromenad.
De tänkte gå och säga tack till räven då de såg en jägare, som var beredd att skjuta räven.
Ormarna hoppade på honom så att han sprang hem till mamma.
Ormarna tackade räven och räven tackade ormarna.

”En god gärning gör man inte förgäves”.
Julia och Moa D.


  

Kon och Musen

En mus satt på en sten och åt på en stor god ostbit.
En ko kom förbi och fick syn på honom.
”Den där ostbiten vill jag ha”, tänkte kon och sa med sin lenaste röst:
Kära mus, alla jag mött har beskrivit er skönhet och jag måste säga att
ni är den vackraste mus jag sett.
Musen sträckte på sig lite där uppe på sin sten.
Kon fortsatte: ”det sägs att ni har en underbar sångröst också,
kan jag inte få höra lite sång”.
Musen föll för smickret och öppnade munnen för att sjunga och tappade ostbiten rakt
ner i gapet på kon.
”Lita inte på smicker”.
Hanna och Lisa.


 

 

Duvan och musen.
En duva fick se en mus, som föll i en bäck.
När duvan såg, att musen inte kunde nå stranden släppte
hon ner ett grässtrå alldeles intill musen
Musen kröp upp på strået och drev oskadd till stranden.
Strax därpå fick musen se en pojke utan strumpor och skor.
Han skulle just till att skjuta duvan med sin pilbåge.
Då bet musen pojken i hälen. Han skrek till och skrämde duvan så
att hon upptäckte faran och kunde flyga sin väg.
”En god gärning gör man inte förgäves”.
Tuva och Ella.
 

 

  

Draken och sköldpaddan.
Draken satt och skröt för sköldpaddan om hur många flyktplaner han hade,
för att komma undan sina fiender.
Sköldpaddan sa: ”Jag har bara en enda och den fungerar alltid”.
Just då fick de höra skällande av en flock hundar som närmade sig.
Sköldpaddan hoppade snabbt upp i ett träd och om undan,
medans draken satt kvar på marken och funderade på vilken av alla sina
flyktplaner han skulle använda sig av.
”Bättre en bestämd plan än många obestämda”.
Josefin och Kajsa

 

 

  

Katten och musen.
Katten satt och skröt för musen om hur många flyktplaner han hade,
för att komma undan sina fiender.
Musen sa: ”Jag ar bara en enda och den fungerar alltid”.
Just då fick de höra skällande av en flock hundar som närmade sig.
Musen gick in i ett hål i ett hus och kom undan,
medans katten satt kvar på marken och funderade på vilken av alla sina
flyktplaner han skulle använda sig av.
”Bättre en bestämd plan än många obestämda”.
Elin och Linnea.

Efter alla Fabler så körde vi en lek ute i det gröna och sen hade vi glassfest.


 

Nu var det dags för att jobba lite till med våra alster som inte var klara.
Några gömmen klara.Fin fina blev de.
 
Sen gjorde vi lite lekar som avslutning. Vem kan hålla sig för skratt när man inte får visa sina tänder och bara får svara farfars kalsonger till frågan som någon ställer till en.
  

Det blev hur tokigt som helst.

  


Tack alla slöjdklubbs deltagare för en supertrevlig slöjdtermin. 

Av Anna-Lena - 23 maj 2010 20:00

I dag var det strålande sol, så vi flyttade ut slöjdklubben.

  

Vi fortsatte dagen med att förbereda för vår fingerdocksteater som vi ska spela upp nästa helg.



   Här förbereds det sista med att göra ett hus till en mus. Tränar också på sagan.

  

 
Täljer knoppar som ska sitta på våra teaterpinnar.


  

En fingerdocka som trivs ute i solen.   


  

Ett extra arbete som vi gör när vi är färdiga med teateruppgifterna.
Syr ett litet gömme som ska hänga runt halsen så att man kan ha små hemligheter i.
Kommer säkert bilder nästa söndag på hur de ser ut färdiga.


  

Lite paus gympa. Alla börjar kolla hur viga de är. Detta klarade vi ju inte alla. Men trevligt har vi ute i det gröna.



    

Full fart med att måla våra täljda pinnar som ska bli teaterscenen.

I slöjdklubben får barn lära sig hantera hemslöjdens traditionella material och verktyg: ull, lin, färskt trä, ståltråd, nål och tråd, kniv och yxa. Men också nyare material som plåt ur gamla konservburkar och annat återbruk.
Får lära sig att:
Att utveckla sin egen förmåga att skapa i slöjdens material.
Att få erfarenhet och kunskap om hur slöjden hör hemma i leken, i det kulturhistoriska, mångkulturella, tvärkulturella och ekologiska sammanhanget.

Av Anna-Lena - 9 maj 2010 21:45

Snart är det dags för våra första barn som ska komma och fortsätta med sin teater.
I dag så har vi fått försöka utnyttja hela övervåningen på handens hus. Vi ska tova, sy och även tälja i dag.

 
  Här är syhörnan denna dag.


     
Här ska vi tälja.

    

Här får vi hålla till och tova.

Nu börjar alla tovade fingerdockor vara klara. De har verkligen blivit fina.
  

Här har Trollsländorna sina tovade fingerdockor.


  

Här är Hallonens tovade fingerdockor.


   Även återbruks dockorna börjar ha fått sina sista ögon och munnar.

Do Redo är ett sätt att återvinna gamla ylletröjor till ett nytt liv. Tvätta dem varmt , klippa och sy något nytt. Det har vi gjort i form av våra hand och fingerdockor.
  
Här har Elsa gjort en käpphäst av en gammal strumpa och några knappar som suttit på en återvunnen tröja.


  

Vi hade även besök denna dag av Dorothy Tuhumwire från Uganda.
Hon blev väldigt intresserad av våran slöjdkultur. Här lär jag henne att tova äpplen.
Barnen fick även chansen att fråga Dorothy om olika saker. Spännande för barnen att prata engelska, även för mig.

Av Anna-Lena - 8 maj 2010 22:00

Jag och min sambo har varit i skogen och hämtat sälg som jag ska ha till slöjdklubben i morgon.
Vi ska börja tälja till vår teater.
Solen sken och det var riktigt fint ute i dag.


   Sälgens fina videkissar som solen lyser på.


   Tussilago som tittat fram under det gamla gråa gräset.

   Sen de underbart fina grånande ladorna med sina sneda väggar.







Av Anna-Lena - 2 maj 2010 22:00

I söndags tovade vi fingerdockor på slöjdklubben. Vi har läst fabler och ska göra en teater sista gången innan vårterminen är slut.
Det har tovats harar, katter, kråkor, sköldpaddor, rävar, spöken, lejon, kaniner , elefanter och tjurar mm.


  

Här tovas det flitigt.

Vi fick även besök från Jinja kommun i Uganda. En av dem är lärare inom det textila.
Vi kan verkligen lära oss mycket av varandra, otroligt intressant. Hoppas vi nu hinner träffas igen innan dom åker hem. Skulle gärna åka dit och prata om våran kultur och slöjdande.


  

Lärare Dorothy Tuhumwire.


  

Här har en av slöjdklubbseleverna gjort ett lejon. Passar perfekt på hennes finger.

   

Spöken funkar också som fingerdockor.



Av Anna-Lena - 11 april 2010 20:30

Nu äntligen har vi vår första träff inför vårens slöjdklubb. Trollsländorna och Hallonen.
Vi har våran slöjdklubb i Västerbotten på handens hus som ligger på Nordanå.
I dag fick de chansen att lära sig att vika papper.
Det vi kallar med ett japanskt ord för ORIGAMI, konsten att vika papper.
Det finns en sägen i Japan att den vita tranan lever i tusen år. Och om den som är sjuk viker tusen tranor, så kommer hon att bli frisk.
Nu gick tiden för fort som vanligt så vi han inte vika tranor men vi började med att vika tulpaner som verkligen är aktuella just nu.


  

Det som var mest spännande var att blåsa upp tulpanen och se om det blev någon.

 
Barnen är snabba på att lära sig, två gånger följdes vi åt i vikandet sen klarade de själva att vika sina tulpaner.

   

Det blev till slut buketter med blommor.


   
Sen tränade vi på att vika stjärnaskar. Verkligen bra att kunna om man någon gång hamnar i knipa och inte har en skål till sina godisar.


  
Vissa fortsatte med blommor och stjärnaskar medans andra fortsatte med en ask som vi dekorerar med pärlor, fina lingarner och vadmalstyg.


     
Man kan göra sin alldeles egna personliga ask. Kanske blir det en ask som någon ska få en present i.

  

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2010
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards